Äntligen! Äntligen vår, äntligen ljus! Börjar trevande försöka hitta tillbaka till min kreativa sida som, precis som så många andra delar av hjärnan, varit smått apatisk i vinter. Och när jag väl hade kameran i händerna kände jag verkligen att jag saknat den. Och saknat den sidan hos mig själv. Så i helgen har jag fotat. Och gungat.
Så, vad har jag lärt mig efter mitt besök i London?
I London regnar det ibland men är soligt och fint ibland och paraplyer finns att köpa överallt.
Man kan gå omkring i regnet på Oxford Street en hel dag utan att köpa ett dugg för att någon dag senare vandra omkring inne på köpcentret Westfield trots att det är strålande sol ute.
Pubarna stänger ibland tidigt men man behöver för den sakens skull inte gå hem, utan ibland fastnar man vid ett biljardbord till nio på morgonen.
På vissa klubbar kan man önska låten La Bomba, men istället få göra La Bamba och DJn förstår inte alls skillnaden.
Går man på stand-up sätter man sig på andra raden för att inte behöva svara på några frågor, och när dom frågar om det finns några out-of-towners så sitter man väldigt tyst.
Är man bakfull så kan man ibland behöva vänta över två timmar på hemkörning av pizza. Om man fotar polisen så kan dom hota med att slå sönder kameran, men sedan skrattar dom högt och klappar en på axeln när dom ser att man håller på att skita på sig av rädsla.
Stereotypiska huliganer infriar alla förutfattade meningar.
Och Jenny konstaterade dessutom häpet att kungligheterna blir över 1000 år gamla!
Vår sista dag i London kom vi oss äntligen ut på en sightseeing tur med Londons charmigaste guide, och då fick självklart kameran följa med.
Här kommer ett litet urval av bilderna från den dagen.
Det är en varm sommarkväll i slutet på juli. Två flickor sitter och dricker vitt vin på en smakfullt inredd balkong i Vårby gård. De har så smått börjat göra sig i ordning för utgång, när kvällen plötsligt tar en ny vändning. Kameran plockas fram, sminket smetas ut och kvällen urartar i en flera timmar lång photosession som avhandlar död, smärta och fight. Och många många skratt. Som alltid, när de här två flickorna umgås.
Här är några av emo-bilderna som jag och min fina Lina planerat att ta så länge och som äntligen blev av, en vinrusig torsdagskväll.
En city slicker som jag har ju ingen trädgård. Så på sommrarna (och vintrarna) hänger jag mer än gärna hos mina goa vänner i deras stora trädgård. Att dom dessutom har världens sötaste trädgårdsmästare gör ju inte saken sämre!
Ibland orkar man bara inte vänta på det goda, så vi firade första helgen i juli med en kräftskiva. Kilovis med kräftor, öl, massa goda tillbehör och ljuslyktor i trädet. Supermysigt! 
Firade i vanlig ordning midsommar med Linas fina familj.
Vi drack bubblande vin som smakade jordgubb och tryckte i oss mängder av silltårta
Linus serverade nubbe i medicinkoppar och var väldigt snabb med påfyllning så fort den lilla koppen blivit tömd.
Försvinnande gott!
Linus jobbade på att få till en bra profilbild till sin kommande kontaktannons och Hasse visade upp den avslappnade peka-in-i-kameran-posen.
Han lärde även ut pekaposen till sina barn.
När kvällen blev kyligare värmde vi oss med lite irländskt kaffe
Och så avrundade vi kvällen i Storhaga med att visa var allsångskåpet ska stå
Sedan åkte vi ungdommar vidare för ett lite busigare midsommarfirande i en stuga mitt ute i ödemarken. Dit fick inte kameran följa med.
Några månader gammal bild på syskonen Furuström.
Och visst är det bråk och syskonavundsjuka mellan dom ibland, men när lillpiga gråter är William den som alltid kommer springande för att kolla att allt är okej.
Syskonkärlek är lurigt men också vackert, starkt och absolut.
Skala och hacka, häll över lite olivolja och, om man inte planerar att hångla, lite vitlök. Släng in ugnen en stund och servera sedan med en köttbit och nån god sås.
Det sitter fint vilken dag som helst!
Dom här två, mina brorsbarn, tycker jag verkligen vettlöst mycket om!
Världens goaste ungar!
Shit, en liten blänkare från Lina på facebook och pang bom så femdubblades antalet besökare här..
Vad säger man? Hej? Kul att ni kom! Och hej prestationsångest, så du bestämde dig också för att följa med? Kul! Verkligen!
Tack hörni för dom fina mailen, ni är ju för söta! Och jag lovar att jag ska bli bättre på att uppdatera. Eller nej förresten, det lovar jag inte alls, man ska inte lova saker man inte kan hålla. Men jag ska göra ett ärligt försök!
Och ja.. thank you for comming and please come again som Apu brukar säga!
Like
